Skrivet av Anders W Jonsson 2008-10-02 | no kommentarer
Idag har Peter Eriksson berättat att miljöpartiet ej tänker medverka till att förmögenhetsskatten återinförs. Där steg partiet några pinnhål i min aktning. Förmögenhetsskatten var av ondo. Den var frivillig då den som hade förmögenheten lätt kunde undvika den genom att flytta pengarna utomlands. Den var skadlig för de arbetslösa då riskvilligt kapital, som kunde skapa arbete, drevs utomlands. Förmögenhetsskattens tvilling, arvs och gåvoskatten, avskaffades av socialdemokraterna. Den hade exakt samma stora nackdelar som förmögenhetsskatten, frivillig till sin natur och drev kaptial utomlands. Socialdemokraterna avskaffade även förmögenhetsskattens för de riktigt rika. För att behålla HM familjen Persson och några till miljardärer i Sverige gjordes ett undantag för det superrika.
Den stora nackdelen med att avskaffa förmögenhetesskatten är att det öppnade för oseriösa oppositionspolitiker att ägna sig åt krypskytte. Så enkelt att lura människor genom att säga att regeringen tar bort förmögenhetsskatten bara för att gynna de rika. Beskriva det som att ta från de fattiga och ge till de rika. Sätta miljonärerna mot de långtidssjukskrivna. De tårdrypande exemplen kan göras många för den oppositionspoliker som struntar i verkligheten.
Mycket hedrande därför att Peter Eriksson säger som det är. Förmögenhetsskatten slår mot de sjuka och arbetslösa. Att hota med att återinföra den kommer bara att leda till att de som har en förmögenhet utomlands inte vågar ta hem pengarna till Sverige. Jag kan tänka mig att hans sanningsägande orsakar en hel del bekymmer i kontakten med Tomas Östros och Mona Sahlin som ju utan att skämmas kört samma vals som Lars Ohly i frågan.
Skrivet av Anders W Jonsson 2008-10-01 | no kommentarer
Jag är nöjd för att Alice Svensson från Hedesunda klarade kvällens Idol. Hon går vidare.
Skrivet av Anders W Jonsson 2008-10-01 | no kommentarer
Tv4 Nyheterna berättar om det upprörande i att det finns ett antal generaldirektörer som fått sparken och sen tillbringar tiden fram till pension med att uppbära full lön mot att vara till regeringens förfogande. Vissa generaldirektörer får, på grund av sin stora kompetens, massor med arbetsuppgifter. Jag har själv kontakt med två, Kerstin Wigzell (fd generaldirektör på Socialstyrelsen) och Anna Hedborg (fd generaldirektör på Riksförsäkringsverket), vilka mer än väl gör skäl för den lön de får. Andra är kanske inte lika eftertraktade i regeringens tjänst.
För oss som är politiska tjänstemän i regeringskansliet är avtalen istället skrivna så att vi efter att vi förr eller senare får sparken ( det är villkoret som gäller då ytterst få politiska tjänstemän i regeringskansliet avgår med ålderspension) har 12 månaders lön.
Generaldirektörernas avtal beskrivs som att få lön utan att göra något och våra avtal beskrivs som en fallskärm.
Jag kan tycka att det som kallas fallskärm är betydligt rakare. Den dag arbetsgivaren inte längre har förtroende för mig kan hon kräva att jag slutar men samtidigt ge mig lön under den period det rimligen bör ta för mig att hitta ett nytt jobb.
Den svenska lagstiftningen (LAS) innebär dessvärre att den arbetsgivare som fattat beslut om en anställning fram till ålderspension är skyldig att ge den anställde lön och förhoppningsvis också arbetsuppgifter.
Det får rätt besvärliga konsekvenser som tillexempel att ungdomar i Sverige har mycket svårare än ungdomar i andra länder att ta sig in på arbetsmarknaden. En annan betydligt allvarligare konsekvens är att det finns många människor som mår dåligt på sina jobb. LAS gör att de av alla uppmanas att under inga som helst omständigheter säga upp sig för att hitta ett nytt trevligare jobb. Tryggheten ligger i anställningskontraktet. Bättre att klamra sig kvar på det jobb där man inte mår bra vilket inte sällan resulterar i en lång sjukskrivning och mycket lidande.
Tänk så mycket enklare det vore om alla, generaldirektörer och busschaufförer, hade samma enkla avtal som vi politiskt sakkunniga på regeringskansliet har. Den dag jag ofrivilligt slutar så garanterar arbetsgivaren ett antal månaders lön (vilket måste variera beroende på ålder etc) så att jag har en rimlig chans att hitta ett nytt jobb.
Det skulle ge färre långtidssjukskrivna, fler ungdomar jobb och att inte fd generaldirektörer fick schavottera i TV4 nyheterna som att uppbära 110 000 kronor per månad utan att göra något.
