Skrivet av Anders W Jonsson 2009-04-02 | no kommentarer
Som daglig tåg pendlare med X2000 har jag noterat vilken stor skillnad det kan vara mellan olika tågsträckor. Pendlare mellan Gävle och Stockholm är mycket disciplinerade. Tystnad råder. Alla plockar upp jobb och ägnar sig sen åt arbete. Inga högljudda mobilsamtal och möjligen lågmäld konversation. Så är det inte mellan Karstad och Stockholm. Här pratas det och stojas. Högljudda mobilsamtal och skratt.
Min egen teori är att för den som åker tåg en gång varannan vecka så blir resan en social tilldragelse men för varje dagspendlarna så är det arbete som gäller.
Undantaget som bekräftar regeln upplever jag just nu på 1630 tåget från Stockholm till Gävle. På andra sidan gången sitter en man som nu pratat högljutt i telefon i 90 minuter. Först fick hela vagnen höra historien om Patrik som har stora attitydsvårigheter och som jag ska se till kommer att ha en rejäl uppförsbacke framför sig på jobbet. Vi får veta att det inte är så konstigt att Patrik varit arbetslös tidigare. Sen får vi i nästa samtal höra om den j-a kärringen Berit som nu överskridit sina befogenheter och skickat ett mail som hon inte borde ha gjort. F-n ta Berit. Det sista samtalet för Gävle går till chefen och vi får då höra att nu är funderingarna om jag inte ska säga upp mig. Det här var droppen ska Du veta får chefen och alla vi andra i vagnen höra. Vore jag chef skulle jag svara att jag skickar genast blanketten…
Han får vara undantaget som bekräftar regeln att vi som pendlar Stockholm till Gävle är väldisciplinerade arbetsmyror.
Skrivet av Anders W Jonsson 2009-04-02 | no kommentarer
Lärde igår känna Lokman Atroshi, läkare och entreprenör, som driver företagshälsovård i Östra Värmland, primärvård i Tensta och som nu ska öppna ögonsjukhus i Erbil. Vi hade ett mycket spännande samtal. Lokman hade många intressanta tankar kring hur svensk sjukvård skulle kunna utvecklas och inte minst hur det skulle kunna bli en exportprodukt.
Han berättade att han blivit intervjuad av en DN journalist men var rätt missnöjd med hur det gått till. Jag ville berätta om näringslivsklimat och sjukvårdsutveckling men hon var bara intresserad av mig som invandrare. Till slut sa jag åt henne att jag är mer svensk än vad Du är. Lokman hade tidigare berättat för mig om hans mångåriga flykt med familjen och hur han när de kommit till Sverige sagt till familjen att här ska vi hitta en vacker plats där vi kan bli begravda så småningom.
Idag publiceras artikeln i DN. Vi behöver fler Lokman!
Skrivet av Anders W Jonsson 2009-04-01 | no kommentarer
Först idag på morgonen har jag fått klart för mig att valet till EP den sjunde juni handlar om hur vi ser på Europa i framtiden. Europas förenta krafter sammanfattar vad jag tycker. Om vi samordnar våra krafter kan vi göra så mycket. Stoppa engagemanget i detaljregleringar kring gurkor och istället se att vi kan vara en kraft som faktiskt kan förändra världen.
Känner mig efter en genomgång av partiets budskap i det stundande valet än mer övertygad om att vi kommer att bli en vinnare.
Tog sen tåget till Kristinehamn. Testade min nya telefon som har GPS. Blev oroade när telefonen visade att jag befann mig i Varanasi medan det på perrongen utanför stod Vingåker.
Eftermiddag i Östra Värmland med besök på hälsocentraler och företagshälsovård. Lärt känna Lokman Atroshi. En spännande person. Flykting från irakiska Kurdistan. Läkare som idag bedriver en mycket framgångsrik företagshälsovård i östra värmland. Fler av den kalibern och vi kommer att ha en väl fungerande företagshälsovård och primärvård. Han har så många idéer!!!!
Slutligen möte på Alsters herrgård. Jag pratade centerpolitik och sjukvård. Alltid lika roligt. Fick som tack Cecilia Frödings bok om sin bror ”Och minns Du Alia Baba”. Har redan på hotellrummet läst halva.
