Detta låter ju mycket bra, men faktum är att på många ställen där 40-timmarsvecka har införts kräver arbetsgivaren lika mycket arbete per vecka för läraren som för dem som arbetar 45 timmar. Det fungerar inte. Att sitta i augusti och planera lektioner som ska hållas i maj är omöjligt när man arbetar med unga människor. Resultatet blir i många fall att lärarna tvingas arbeta obetald övertid under veckorna samtidigt som de inte kompenseras med ferier på sommaren.

För övrigt så fungerar de avtal som har 45-timmarsvecka så att 35,5 timmar är arbetsplatsförlagda, medan resterande är tid som läraren förlägger på valfri plats och tid. Till exempel en sen kväll i hemmet efter att ha nattat sin barn.

Ett exempel är arbetstider. Många lärare lägger oerhört mycket tid, andra mindre, och jag tror det är viktigt att fundera över på vad man lägger tiden på. T ex tror jag att om man flyttar en del pengar från lärartid till att vi ska ha goda hjälpmedel (fungerande datorer, böcker, dataprojektorer, elevdatorer mm) skulle underlätta så mycket i vår vardag att en utökad undervisningstid inte skulle påverka arbetssituationen.

Jag tror också på drivkraften hos människor och att en verksamhet man driver själv kan ge ett mervärde som är svårt att mäta. Och jag tror att lovens längd ska diskuteras och kanske anpassas mera efter föräldrarnas arbetstider. Nu har människor ofta semester i skift vilket gör att det hela inte är helt lätt.

Jag vet utifrån egen erfarenhet att läxhjälp i olika former är bra. Det kan ske på många sätt, t ex genom facebook, vilket jag själv använt!

Så jag vill uppmuntra alla att fortsätta att tycka om skolan, men också komma ihåg att den målstyrda skolan av idag är annorlunda än den vi föräldrar gick i. Det ställs helt andra krav både på oss lärare och eleverna. Det krävs en mycket tydligare resultatprestation än tidigare för att klara sig, och jag tror vi ännu inte har uppnått arbetsmetoder fullt ut för att uppfylla detta.

Bengt Hilmersson