Mäta vård
Skrivet av Anders W Jonsson 2009-09-01 | 2 kommentarer
Svenskt näringsliv har tagit ett intressant initiativ. Tillsammans med ett IT företag har man tagit fram en webbplats där patienterna själva kan se var sjukvården fungerar bäst. Det finns som jag tidigare skrivit om flera internationella förebilder. Får patienterna kunskap om kvalitet kan man göra kloka val.
Skillnaderna i kvalitet är stora i svensk sjukvård. 7% av patienterna i Boxholm upplever att de har kontakt med en egen läkare samma siffra för Skänninge är 94%. Även de medicinska resultaten variera på ett helt oacceptablet sätt.
I Ylva Johansson och vänsterkartellens Sverige kan en central myndighet dra in certifikatet för en kirurgklinik eller en hälsocentral om de inte når upp till beslutad kvalitet.
I mitt och Alliansens Sverige görs öppna jämförelser. De görs tillgängliga för patienter som sen kan välja vårdgivare. Är skillnaderna oacceptabelt stora kan Socialstyrelsen med sin tillsyn utöva påtryckning. Svenskt näringslivs initiativ är lovvärt. Man kommer säkert att kunna visa att privata vårdgivare har högre kvalitet och nöjdare patienter.
Pernilla Zethraeaus, tidigare partisekreterare och riksdagsman för Vänsterpartiet beskriver i dagens DN hur hon upplevt skillnaden på privat och offentlig vård ”privatmottagningen gjorde det landstinget borde ha gjort… de var seriösa, grundliga och tog god tid på sig….”
Nackdelen med Svenskt näringslivs initiativ är att landsting och vänsterpolitiker kommer att säga att deras webbplats är en partisinlaga. Därför är det så viktigt att vi får ett oberoende granskningsinstitut. Oberoende både från privata vårdgivare och från landstingen. Också oberoende från regering och socialstyrelse. Då kan patienter, baserat på opartisk information, fatta beslut om sitt vårdval.
mars 9th, 2010 at 10:05
Anders: Du missar hela poängen med det jag säger i DN-intervjun! Stockholms Läns Landsting (SLL) har lagt ned sin ME-mottagning! Sedan dess saknar patientgruppen tillgång till vård. SLL erbjuder ingen utredning, ingen diagnostik, ingen rådgivning, ingen behandling. Primärvården kan inte åta sig detta. Det behövs specialistkompetens, tid, resurser och kontinuitet. Alla vet att den nuvarande situationen är ohållbar. Patientnämnden har påtalat vårdbristen för landstingsledningen under många år. Frågan har gång på gång diskuterats i landstingsfullmäktige. De röd-gröna partierna driver kravet på att en ny specialistmottagning startas, men den borgerliga majoriteten sätter hela tiden klackarna i backen. Det enda vi har sett från alliansen är halvhjärtade löften om att vårdbristen skall åtgärdas. Åren går men inget händer.
Självklart måste jag anlita privatvården när mitt landsting har vänt mig ryggen! Jag betalar nu alltså både landstingsskatt och ovanpå det mina egna vårdkostnader. De som inte har råd med det, blir helt enkelt utan vård. De förblir odiagnostiserade, går miste om möjligheten till rådgivning och behandling av identifierbara avvikelser, t ex långdragna infektioner. Så ser vårdverkligheten ut. Kritiken för att det är på det viset faller tungt på den nuvarande landstingsledningen.
mars 9th, 2010 at 16:05
Hej Pernilla!
Det stämmer att ME-mottagningen i SLL har lagts ner, men detta skedde redan 2003 dvs under den föregående majoriteten. Anledningen till att den las ner var om jag väl dessutom att den ansvariga forskaren som drev mottagningen valde att flytta från Stockholm.
Tyvärr är det här ju ett område där det är brist på adekvat kunskap och kompetens och följaktligen öppnades heller ingen mottagning.
Jag vet att Alliansen i Stockholms läns landsting 2008 beslutade att ge i uppdrag att ta fram en fokusrapport om Kroniskt trötthetssyndrom (KTS). Tanken var väl att hitta metoder om god vård inom området.
Av den rapporten framgår att mycket forskning har bedrivits om kroniskt trötthetssyndrom men att det ännu är oklart hur syndromet uppstår och hur det bäst ska definieras och behandlas. Därför har inte någon medicinsk specialitet pekats ut som ansvarig för patientgruppen.
Det grundläggande problemet verkar vara att det saknas samstämmighet kring vilka behandlingsmetoder som är lämpliga. Desto viktigare blir det då att samla patienterna för att öka kunskapen.
Det verkar dock som att planer finns på att få till stånd någon form av verksamhet under året.