Skrivet av Anders W Jonsson 2009-11-06 | 1 kommentarer
Idag ska Anna Hedborg överlämna sin utredning om bedömning av arbetsförmåga till regeringen. När jag träffade henne i tisdags sa hon att det var den svåraste utredning hon arbetat med.
Icke desto mindre kommer hon med flera intressanta förslag inte minst närståendepenningen.
Bland de värsta som drabbar oss är när ens barn, en förälder eller maka dör. När barn drabbas av sorg är det viktigt att barnet rätt snart kommer tillbaka till vanliga rutiner. Både förskolor och skolor är numera rätt duktiga på att hjälpa barn och ungdomar som drabbats av sorg. Rädda Barnen har tagit fram bra utbildningsmaterial. Det finns också en rätt omfattande forskning på området.
När vuxna däremot drabbas av sorg räknas det plöstsligt som en sjukdom. En läkare ska kopplas in som ska utfärda ett sjuktintyg. En diagnos ska sättas och ibland ska även läkemedel förskrivas. Månader borta från jobbet är inte ovanligt. Det leder för en del till stora svårigheter att komma tillbaka. Risken finns att fastna i någon av sorgearbetets faser. Det tar också bort ansvaret från chefér och kollegor att stötta medmänniskan i sorg. Underförstått finns budskapet att kom inte tillbaka förrän Du kan prestera 100% och inte gråter. Trots att det inte finns något som vi hellre vill än att kunna stötta en vän eller kollega som drabbats av svår sorg.
Anna Hedborg förslår nu att nära anhörigs död inte ska betraktas som en sjukdom. Det ska ge rätt till tio dagars närståendepenning utan läkarbesök, intyg, diagnos och recept. Det finns människor där svår sorg utlöser sjukdom och där ska självklart sjukvården ställa upp men det är ändå undantagen.
Människan är trots allt rustad att klara även den påfrestning som en nära anhörigs död innebär.
Ska försöka vara med och lyssna på vad Anna har att säga när betänkandet överlämnas.
Skrivet av Anders W Jonsson 2009-11-05 | no kommentarer
Idag publicerar SKL köstatistik per den sista september. Det blir bättre och bättre. Landstingen har med stöd av kömiljarden fått en nytändning och insett att köer i vården inte är bra. Det tragiska är det faktum att kömiljarden fungerar är ett tydligt bevis på att demokratin inte fungerar. Medborgarna är tämligen förgrymmade över köer i vården. Den signalen når inte fram till landstingspolitiker och landstingsdirektörer. Först när staten viftar med en påse pengar börjar det hända saker. Jag har alltid hävdat principen om den kommunala självstyrelsen även jag får mig en tankeställare.
Bedrövligt sen att se hur det plötsligt uppstått en ny kö nämligen de frivlligt väntande. Region Skåne är bäst på att flytta över patienter från vanlig kö till frivilligt väntande kö men andra landsting använder också principen. Många vittnesbörd finns om hur man får patienter att avstå rätten till behandling inom tre månader.
Om det är så att 80% ska ha rätt att träffa specialist inom tre månader och rätt att få sin operation inom tre månader betyder det att 20% inte får det. Det är rimligt att de 20% motsvarar de frivilligt väntande. Kreativitet från landstingsdirektörer i att hitta på nya köer där vårdgarantin inte gäller ska inte uppmuntras.
Skrivet av Anders W Jonsson 2009-11-04 | no kommentarer
Vi tror ofta att Sverige är bäst i världen när det handlar om välfärd. Den som tittar över staketet vet att det inte är så. Den svenska sjukvården har mycket bra resultat men en tillgänglighet som är bedrövlig.
Vi tillbringade höstlovet i London. Musikaler, shopping, parkpromenader och god indisk mat. Dessvärre drabbades en i familjen av urinvägsinfektion. Den europeiska integrationen har inte nått så långt att jag som svensk läkare kan skriva ut Trimetoprim i London (där borde vi snart vara). Såg framför mig timmar av väntande på någon akutmottagning för att få diagnosen ställd och receptet utfärdat.
Så ej i London. På Victoria street, inte långt från Westminister Abbey fanns National Health Service med ett Walk In Center. Anmälan i receptionen, ingen patientbricka krävdes följt av fem minuters väntan i ett fullt väntrum. Efter ytterligare tio minuter är allt klart, diagnosen fastställd och Trimetoprim recept utfärdat. Patienten dessutom mycket nöjd. Hon hann fick jag veta fått ett mycket trevligt bemötande och även hunnit få diskutera skillnaden mellan svensk katt och de Nya Zeeländska katter som den brittiske doktorn hade hemma. Frågade flera gånger om jag inte skulle betala något men allt var gratis.
Nästa moln i min hjärna blev att hitta ett apotek för att sen få vänta i 30 minuter. Så blev ej fallet. Tvärs över gatan låg Boots Alliance. Under de fem minuter vi tillbringade i apoteket tillfrågades vi tre gånger av vänlig farmacevt om vi fått hjälp eller om det var något som man kunde stå till tjänst med.
Gräset är många gånger grönare på andra sidan staketet.
Skrivet av Anders W Jonsson 2009-11-03 | no kommentarer
Svenskt näringsliv har på ett förtjänstfullt sätt tittat på effektiviteten i svensk sjukvård. Presenterad i kortform på DN debatt. Tips för landstingpolitiker som sliter med budget i balans.
Skrivet av Anders W Jonsson 2009-11-02 | no kommentarer
Idag har just utredningen Patientens Rätt offentliggjort sitt slutbetänkande. Man kommer med ett mycket bra förslag till hur reglerna ska se ut för den som vill etablera sig som privat vårdgivare inom hälso- och sjukvården. Det vill säga utanför primärvården där redan Vårdval Sverige som gäller från och med 1 januari 2010 ger utmärkta möjligheter för privata etableringar.
Grundläggande för båda reformerna är att om patienten ska får rätten att själv bestämma så måste också landstingens monopol på produktion av öppen hälso- och sjukvård avskaffas. Idag finns cirka 1000 läkare och lika många sjukgymnaster som på basen av en lagstiftning från 1994 driver mottagningar. Det är sjukvård för 2,5 miljarder årligen. Det nya förslaget öppnar för privat sjukvård i storleksordningen 10 miljarder. Svensk hälso- och sjukvård kostar totalt cirka 200 miljarder så det handlar inte om någon omvälvning.
Jag förväntar mig att många Centerpartister nöjt kommer att klappa händerna. Förslaget överestämmer med diskussionen på stämman i Örebro i våras. Jag förväntar mig också att oppositionen kommer att beskriva förslaget som en jättelik privatisering av svensk sjukvård som leder till att den rike får allt och den fattige lämnas att dö i ett dike. Rätt förutsägbart.
Märkligt kommer det dock att vara att ett antal privatläkare också kommer att kritisera förslaget trots att det öppnar för en fyrdubbling av den privata specialistvården. De är nöjda med dagens situtation och vill inte ändra de sätt de arbetat sen 16 år tillbaka är väl förklaringen.
