• link1
  • link2
  • link3

Köerna minskar men varför?

Skrivet av Anders W Jonsson 2009-12-04  |  3 kommentarer

Ett av den svenska sjukvårdens största utmaningar är köerna. Under socialdemokraternas tid vid makten var det inte en prioriterad fråga. Alliansregeringen gick till val på att minska köerna i sjukvården. Metoden har visat sig vara effektiv. Kömiljarden är ett statligt stöd till landstingen som utgår endast om man kan erbjuda 80% av patienterna tid hos en specialist inom 90 dagar och behandling inom 90 dagar. Mätpunkten närmar sig och med stor sannolikhet kommer de flesta landsting att på mindre än ett år fått ner sina väntetider.

Vissa landsting har nått målet genom att upprätta dubbla köer. En kö med frivilligt väntande och en vanlig kö. Det är lätt att övertala en patient att ställa sig i frivilligt väntande kön. Jag har hört kommentar som ”inte vill väl Du operera Dig före jul?? Då blir Du sjukskriven över helgerna. Bättre att vänta till i januari” och ”inte vill väl Du som är gammal åka till ett annat landsting för att få träffa en specialist? Bättre att vänta så får Du tid på Gävle sjukhus”.

Idag går Göran Stiernstedt, hälso- och sjukvårdsdirektör på SKL, Sveriges kommuner och landsting, ut och tar avstånd från kreativt kö arbete. Han föreslår att begreppet frivilligt väntande ska bort. Klok karl men så har han också till skillnad från andra sjukvårdsbyråkrater sina rötter i den riktiga sjukvården, infektionsläkare.

Att köerna smälter bort när staten lockar med en miljard är intressant. Den svenska demokratin bygger på att de folkvalda landstingspolitikerna ska lyssna på väljarna och förverkliga deras vilja.

Att köerna inte minskat tidigare kan då ha två förklaringar.

Antingen är det så att de svenska väljarna inte har något emot de långa köerna. Väljarna är då säkert upprörda över att staten har tvingat landstingen att vidta åtgärder för att minska köerna när de istället borde ha prioriterat något annat. Väljarna tycker då säkert att statens agerande är ett hot mot den kommunala självstyrelsen.

Eller också är det så landstingspolitikerna är något lomhörda för ropen från väljarna. Först när staten tar fram stora megafonen förstår man att köerna ska bort.

Borde vara uppslag för en C uppsats för en statsvetare.

Bookmark and Share

Kommentarer

  1. Johan Örjes Says:

    Idén om en C-uppsats är bra, det forskas alldeles för lite om styrningen av sjukvården. En misstanke jag fått är att det snarare handlar om motstånd från den så kallade professionen, än politisk ovilja.

    Om det sedan beror på att det finns de som anser att vårgarantin leder till (medicinskt) felaktiga prioriteringar, eller om köer på en klinik varit ett sätt att skaffa sig resurser är väl sådant som forskningen får ge svar på.

  2. Anders W Jonsson Says:

    Du har fel vad gäller köerna. Sociastyrelsen gjorde 2007 en genomgång av bakrgunden till köerna och fann att den avgörande orsaken till att det fanns köer var att landstingsledningen( tjänstemän och politiker ) ej priorieterade frågan.

    Även om man ofta talar om tre maktcentra i sjukvården, politik, byråkrati och profession så är det sen tidigare klarlagt att det är landstingsledningen som håller i taktpinnen i frågan om köer.
    På 80 talet fanns fortfarande möjligheten för klinikchefer att använda långa köer som argument för mer resurser. Idag är de så att långa köer snarast tolkas som att chefen bör får sparken.

  3. Johan Örjes Says:

    Min bild är att är att resultatet av den undersökning som Socialstyrelsen gjorde var att det fanns ett mycket bra stöd hos den politiska ledningen, men att det brast på verksamhetschefsnivå.

Lämna en kommentar

img img img