Vidare är det så att det inte bara är de som, genom sitt arbete, bidragit med avgifter, som skall ha pensioner därifrån. Därifrån skall också ett X antal människor som tilldelats PUT, men däremot aldrig bidragit med en enda krona, ha sin försörjning på ålderns höst.

Jag har läst artiklar skrivna av ekonomer som totalt sågar det nuvarande pensionsytemet. De beskriver ett system som kommer att få svårt att betala ut acceptabla pensioner till framtidens pensionär.

Att rösta på Sverigedemokraterna vid höstens val är således fortfarande det bästa alternativet, inte då bara för pensionärerna, utan för alla röstberättigade, rädda om sin ekonomi.

Märkligt i sammanhanget är försöken från vissa politiker, se AWJ ovan, att intala folket att det nya pensionssystemet ger mer än det gamla trots att man tvingades avskaffa det gamla för att det skulle bli för dyrt, dvs ge pensionärerna för höga pensioner. Poängen med det nya är att det totalt sett ger mindre än det gamla även om naturligtvis den procentuella ökningen av pensioner vissa perioder kan överskrida det gamla systemets.

Märkligt är också det ständigt upprepade sanna påpekandet att skatten på pensionsinkomster inte höjts. Men i vårt ekonomiska system är det inte absoluta nivåer som är avgörande utan ekonomiska skillnader. En metod att straffa en medarbetare i en organisation är att inte ge personen löneförhöjning när alla andra får det. Kallas nollning, lönemobbning, individuell lönesättning, beteckning efter perspektiv, och drabbar hårt. Just denna metod har alliansen använt upprepade gånger och syftet är att uppväcka missnöje för att därigenom stimulera pensionärerna att skaffa ett arbete. Så att påminna om att skatten inte höjts för att därigenom dämpa missnöjet är ju att förneka syftet med de uteblivna skattesänkningarna. Tänk om pensionärerna inte alls reagerat på den ökade inkomstklyftan, var skulle då stimulansen till arbete komma från? Effektiviteten är naturligtvis noll, möjligen svagt positiv mellan 65 och 70 år. Så om den högre skatteskalan för pensionsinkomster gällt mellan 65 och 70 kunde man möjligheten ha accepterat motiveringen.

De senaste utspelen om att sänka skatten för pensionärer går ju stick i stäv med syftet med en högre skatteskala för enligt alliansens teori kommer ju stimulansen till arbete att minska och släpper man det syftet så finns det alls ingen anledning skatta pensioner efter en högre skatteskala.

Frågan är om inte angreppet på pensionärer hänger samman med den ökade dyrkan av effektivitet, vackra kroppar, intellekt och ungdom som sammanfaller med det ökande antalet brott mot äldre som vi sett de senaste decennierna.

Sedan har man sänkt ännu mer för de som arbetar vilket är bra för pensionärerna, eftersom pensionerna betalas av de arbetsinkomster som folk i arbetsför ålder drar in, och lägre skatt leder till fler i arbete och större arbetsinkomster.

Vidare undrar jag över formuleringen om ATP-systemet: ”Detta system var stabilt för pensionärerna men inte för staten.” Eftersom det var staten som betalade pensionärerna kunde ju inte systemet vara stabilt ens för pensionärerna. På papperet, ja, men bara för att papperet utlovade mer än vad man kunde uppfylla.

Först gäller det jämförelsen med ATP-systemet. Detta system var stabilt för pensionärerna men inte för staten. För att upprätthålla utfästelserna hade staten tvingats tillföra allt mer pengar till systemet vilket skulle givit upphov till ständiga politiska strider. Reform behövdes och i politisk enighet konstruerade man det nya systemet. Detta system är stabilt för staten men inte för pensionärerna, dvs pensionerna kan öka i goda samhällsekonomiska tider men också minska i dåliga tider som den vi befinner oss i nu eller i tider av hög inflation.
Därför är det att slingra sig när AWJ skriver ” Förutom att det är stabilt så har det också gett mer till pensionärerna” eftersom stabiliteten beror på möjligheten att pensionerna kan minska.

Nästa punkt gäller de miljarder som fördes ut ur AP-fonderna. Beskrivningen är ofullständig. När man införde ett nytt pensionssystem med nya ekonomiska egenskaper så måste man göra en uppskattning av den nödvändiga storleken på AP-fonden som buffert. De antaganden om framtida ekonomisk utveckling man gjorde var alltför optimistiska. Debatt kring detta fördes men konstruktörerna var euforiska med följd att den nödvändiga storleken underskattades och man förde över alldeles för mycket pengar med konsekvenser som vi ser nu när bromsen slagit till. Pengarna till förtidspensionerna hade inget i pensionssystemet att göra utan skulle hämtas från annat håll och därför är påståendet om ”vinstaffär” rent nys.

Ett vackert exempel på politiker slingrande finns i svaret angående ”straffbeskattning” av pensionärer. I stället för att direkt svara på frågan om det är rimligt att tala om ”straffbeskattning” får vi veta att AWJ tycker att svenska skatter är för höga, att dom sänkts även för pensionärer. Men det brevskrivaren vill ha svar på är varför pensionsinkomster beskattas efter en högre skatteskala än arbetsinkomster. Sen får vi ändå indirekt veta att den högre skatteskalan är grunden för jobbskatteavdraget som enligt AWJ uppmuntrar människor att arbeta. Men den högre skatteskalan drabbar ju oinskränkt alla pensionsinkomster oavsett ålder och fysisk eller psykisk skröplighet. Hur tänker sig AWJ att man ska stimulera till förvärvsarbete 100-åringar, 90-åringar, 80-åringar, dementa, alzheimersjuka, parkinsonpatienter, reumatiker och även deras anhöriga som ofta även de lever på pensionsinkomster.
Som ofta påpekats även av borgerliga skribenter är pensioner en uppskjuten arbetsinkomst. De äldsta pensionärerna hör dessutom till de svenskar som haft längst arbetsliv och som började arbeta vid femton års ålder. Att drabba dessa med högre skatt måste vara en av de största riktade skymferna mot en befolkningsgrupp som svenska politiker nånsin producerat.

Det finns inget alls som hindrar att man beskattar pensionsinkomster efter samma skatteskala som arbetsinkomster. Sen kan man ju som stimulans behålla den lägre skatteskalan för pensionärers arbetsinkomster.
AWJ tycks vara något naiv när det gäller användningen av ordet ”jobbskatteavdrag”. Att det är fråga om riktade skattesänkningar har många påpekat och den smarta och folkföraktande termen ”jobbskatteavdrag” har förtjänstfullt behandlats av Lena Andersson i DN under rubriken ”Moderat manipulation” http://www.dn.se/opinion/kolumner/moderat-manipulation-1.1016570
När det nya pensionssystemet presenterades var man stolta över att systemet var ekonomiskt och politiskt stabilt. Den politiska stabiliteten har alliansen förstört.
En viktig punkt vid diskussionerna kring det nya pensionssystemet var förstås på vilken nivå pensionerna skulle ligga i förhållande till arbetsinkomster. Detta avgjorde storleken på inbetalningarna till systemet. Ett underförstått antagande var att skatterna för arbete och pension var lika för kunde dessa skatter skilja sig så skulle naturligtvis den politiska enigheten upphöra. Alliansen införde skilda skattenivåer och naturligtvis upphörde den politiska enigheten kring pensionerna.

Det finns mer av politisk dimma i svaret. I stycket om Maud Olofsson ekonomi så förefaller det som om pensionärerna skulle vara oerhört ekonomiskt välmående men strax efter får vi veta att hälften av alla pensionärerna får en del av garantipensionen. Men vilket som är den högsta nivå där garantipension utbetalas törs AWJ inte ange.

När jag tycks anklaga AWJ för slingreri så ska det inte ses personligt utan är en kritik som gäller politiker i allmänhet.
Det finns för övrigt mycket att säga om arbetslinjen, varifrån inspirationen till inriktning och metoder kommit men det skulle nog censureras.

mvh Anders Åkesson