Evidence based politics
Skrivet av Anders W Jonsson 2010-06-15 | 2 kommentarer
I sjukvården är evidence based medicin, på forskning baserad sjukvård, vad alla strävar efter. Jag saknar det ofta i politiken. Där handlar det alltför ofta om tyckande förklätt till att det ska vara ideologi och inte vetenskap som styr. Det skulle behövas en Upplysningstid inom politiken där slutresultatet kunde bli mer av evidence based politics.
IFAU, institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, är en god källa till mer av evidence based politics. I en nyligen publicerad rapport försöker man visa vilka åtgärder som har effekt på sjukfrånvaro.
I rapporten redogör man för aktuellt forskningsläge:
Sjukfrånvaron i Sverige varierar kraftig över tid, mellan kön och regioner. Ligger genomgående på högre nivå än i andra industrialiserade länder (Palmer 2004).
Sjukfrånvaron är lägre om intyg krävs från dag sju än om intyg krävs från dag 14 (Hesselius 2005).
Sjukfrånvaron ökar om ersättningsnivån höjs (Thoursie 2006).
Sjukfrånvaron ökar till följd av att taken i arbetslöshetsförsäkring är lägre än taket i sjukförsäkring (Larsson 2006).
Den aktuella studien ville ge svar på vad som kunde minska sjukfrånvaron. En grupp fick en premie för närvaro. En månads utan sjukfrånvaro gav en halv bonusdag i ledighet. En grupp fick ekonomiska resurser för att förbättra arbetsmiljön. En tredje grupp utgjorde kontrollgrupp dvs ingen åtgärd. Resultatet blev att en närvarobonus hade stor effekt, framförallt på kvinnors och höginkomsttagares sjukfrånvaro däremot hade extra satsningar på arbetsmiljö små och osäkra effekter.
Jag drar inte slutsatsen att arbetsmiljön är ointressant men blir däremot stärkt i övertygelsen att utformningen av ersättningssystemen i högsta grad påverkar sjukfrånvaron. När vi idag dessutom vet att sjukskrivning är en medicinsk åtgärd behäftad med stora biverkningar borde vänsterpartierna vara något mer försiktiga i sina krav om att höja ersättningsnivåerna och att gå tillbaka till de regler som gällde före 2008.
juni 15th, 2010 at 22:04
Jag håller med om att politiska beslut borde vara evidensbaserade, och av just denna anledning blir jag väldigt förvånad när du t.ex. refererar till Palmer 2004. Om man läser det han har skrivit ,så framgår det att mycket av det han framför endast är initiala teser utifrån ett antal indikatorer. Någon vetenskapligt underbygd förklaring fanns alltså inte vid det tillfället då detta skrevs.
Anders, har tiden i maktens korridorer grumlat ditt omdöme till sådan grad att du inte längre kan göra skillnad på initiala teser och vetenskapligt underbygda fakta längre, eller hur skall jag tolka detta?
juni 21st, 2010 at 22:48
Du ska tolka det som att jag välkomnar mer forskning som grund för politiska beslut. Sen med lång erfarenhet från den medicinska världen är jag mycket väl medveten om att en forskningsrapport inte betyder att samband är klarlagda. Först när flera rapporter talara för ett samband och det dessutom finns en teoretisk modell som förklarar sambandet kan man börja dra säkra slutsatser. Problemet inom flera av de politiska områdena är att forskningsunderlaget är minst sagt begränsat.