Den sjukskrivne läkaren
Skrivet av Anders W Jonsson 2010-09-04 | 7 kommentarer
SVT har skapat rabalder genom att låta en sjukskriven läkare som är engagerad hos socialdemokraterna utgöra exempel för problemen med de nya sjukskrivningsreglerna. SVT har nu pudlat rejält. Mycket dåligt förarbete har man erkänt. Det allvarlig slarvet är inte att man missat att läkaren var engagerad för socialdemokraterna utan att man inte satt sig in i hans medicinska bakgrunden.
Vad som redovisats om läkaren är att han hade haft en stroke och därefter bara klarade av att arbeta 75%. Försäkringskassan menade då att han skulle ta ett arbete där han kunde arbeta 100% ex vis på Samhall. Reglerna säger att man inte kan kräva att få arbeta deltid på ett tidigare arbete om man har större arbetsförmåga i ett annat arbete. Den golvläggare som slitit ut sina knän och därför bara kan arbeta 25% innan smärtan blir för svår kan inte kräva att få vara sjukskriven 75% utan måste hitta ett annat arbete. Helt rätt tycker jag och det överenstämmer nog med de flestas uppfattning.
Problemet med den sjukskrivne läkaren är att han haft en stroke. Efter en stroke får man oftast en global nedsättning av arbetsförmågan. Det innebärt att den sjukskrivne läkaren med största sannolikhet inte kan arbeta mer än 75% oavsett arbete. Jag hade under gårdagen tillfälle att diskutera exemplet med två försäkringsmedicinskt mycket erfarna kollegor, den ena disputerad på området. Båda var av uppfattningen att ”den sjukskrivne läkaren” inte var ett exempel på hur det nya regelverket slår utan snarast ett exempel på ett eller flera dåligt formulerade läkarintyg som gjort att Försäkringskassan inte kunnat fatta ett riktigt beslut.
För mig ett exempel på hur orimligt det är att i direktsändning kräva att en partiledare ska kunna fälla omdömen i komplicerade försäkringsmedicinska frågor. Bättre om journalisterna Knutson och Hedenmo istället koncentrerat sig på att pressa statsministern på motiven till reformerna och vilka ytterligare förändringar han kunde tänka sig.
september 4th, 2010 at 11:37
Där har du ett konkret bevis på hur just det nya regelverket slår, läkarna själva vet knappt hur ett intyg ska se ut för att gå igenom. Det handlar inte längre om att beskriva sjukdom/skada och hur detta drabbat patienten, de ska helst kunna sia om framtiden, allra helst ”veta” om huruvida det någonsin kommer att komma bättre behandling och/eller mediciner för att få ihop det intyget.
OM jag i nuet är sjuk, förhindrad att arbeta mer än säg 50%, haft samma situation under flera år och via flera intyg har fått det bestyrkt så kan, och gör, fk enkelt avslå genom att just kräva prövning mot hela arbetsmarknaden. Samhall tillhör den biten…
I väldigt många fall handlar det om en begränsning hos individen, det finns en gräns, att kastas ut i en obligatoriskt 100% tjänst är och kommer att vara för jobbigt.(tänk bara tanken om vi trasiga skulle be om rätt till lite livskvalité också, inte bara ”rätten” till att arbeta ihjäl oss…)
Det här är en såpass stor och viktig fråga, den handlar om överlevnad och framförallt respekt för individen, det handlar om ett raserat välfärdssystem och kan inte Reinfeldt svara på den här frågan trots alla påtryckningar så utgår jag helt enkelt ifrån att tom han har sett omöjligheten i det system de genomfört.
(annars vore det väl inte alls så svårt?)
september 4th, 2010 at 11:47
Förändringarna i sjukförsäkringen har varit positiv för många människor som var bortglömda och inte fick någon ny chans. Tycker att Bo-Göran är ett exempel på det:
http://svtplay.se/v/2018875/bo-goran_ar_sjuk_men_jobbar
september 4th, 2010 at 12:25
Jag har inte upplevt mig själv som ”glömd och gömd”, att Bo-Göran fick en ny chans är väldigt positivt men vad säger du om Linda då? http://www.aftonbladet.se/nyheter/valet2010/article7725836.ab (bara ett av alla exempel jag skulle kunna rada upp)
Var finns hennes chans?
september 4th, 2010 at 20:17
tentanta, personligen tror jag att Lindas chans till rehabilitering och återkomst till arbetslivet är STÖRRE om systemet har en PLIKT att ta upp hennes fall med jämna mellanrum och aktivt undersöka vad för arbete hon skulle kunna klara av.
Gör man inte den prövningen så går det inte att komma vidare.
september 4th, 2010 at 20:18
Grejen med läkaren är också att han kan VÄLJA att vara kvar på 75% på det arbete han har, även om han skulle kunna jobba 100% i något annat jobb, men i så fall får han göra det på egen räkning (om han nu har fått korrekt diagnos, vilket är tveksamt). Man kan ju också tycka att det inte är hela världen att gå ner på 75% arbetstid för att ha kvar ett arbete man trivs med – det skulle till och med jag klara på min lön, och jag har nog ungefär hälften av vad en överläkare tjänar!
september 5th, 2010 at 0:28
Stå för ditt parti och ge din röst
http://www.valresultatet.se
september 7th, 2010 at 8:17
Jag håller med. Det är betydligt tuffare för den som är undersköterska i samma situation. Även där tycker jag att principen är riktig. Om man bara kan arbeta 50% som undersköterska men har mer arbetsförmåga ska i första hand arbetsgivare hitta arbete på kvarstående 50%. Går inte det ska annat arbete prövas. Dessutom har alla numera rätt att vara tjänstledig för att prova nytt arbete i den situationen.