Skrivet av Anders W Jonsson 2011-08-03 | 2 kommentarer
!!VARNING FÖR ETT ALLDELES FÖR LÅNGT BLOGGINLÄGG MEN HÄRTILL ÄR JAG NÖDD OCH TVUNGEN!!
I Centerpartiet har det periodvis funnits en tveksamhet kring olika former av beteckningen liberal. Det är framförallt hos de som var verksamma i
CUF under 70 talet som beröringsskräcken lever kvar. Liberal var under den totalitära vänstervågens år närmast ett skällord vilket även påverkade 70 talets CUF:are.
En stor fråga för den generationen i ungdomsförbundet var dessutom att man lyckades sätta stopp för partiledningens stora projekt att slå samman Folkpartiet och Centerpartiet.
För centergenerationer dessförinnan och därefter har beteckningen liberal aldrig väckt samma negativa associationer utan tvärtom. Partiet bildades av liberaler. Martin Ådahl har in sin bok Den svenska landsbygdsliberalismens betydelse beskrivit den ideologiska grund som fanns vid förra sekelskiftet.
Ådahl menar att det var självägande bönder som utgjorde den folkliga basen för den frihetsrevolution som ägde rum i mitten på 1800-talet, då näringsfrihet och frihandel infördes. Allt medan borgare i städerna försvarade de privilegier som merkantilismens regler innebar för dem. Bönderna som krävde näringsfrihet, frihandel och lägre skatter var i opposition inte bara mot statsmakten (dvs kungen, adeln och prästerna som levde på att beskatta bönderna) utan också mot de inom borgarståndet som försvarade skråväsendet.
Efter att Centerpartiet rensat ut de sista konservativa dragen i sin politik, vaktslåendet om statskyrkan, är liberal som ideologisk beteckning den rätta men aversionen hos tongivande Centerpartister
gjorde att begreppet ekohumanism under en period istället användes. För alla som läser de definitioner som gjordes av ekohumanism i ideprogrammet står det klart att det inte var något annat än att sätta in begreppet liberalism i ett ekoperspektiv. Grön liberalism är väl den beteckning som idag används.
Begreppet socialliberal myntades av Bertil Ohlin för att betona att marknaden inte löste alla problem utan det krävdes även en social dimension. Inte särskilt kontroversiellt som jag ser det
eftersom redan Adam Smiths insåg att hans ekonomiska marknadsliberalism aldrig skulle se till att de fattigas barn fick gå i skolan.
Under 90 talets extrema nyliberalism blev socialliberal ett ord som markerade avstånd mot de som trodde att marknaden löser alla världens problem. Skillnaden mellan nyliberalism och
socialliberalism eller högerliberalism och vänsterliberalism ligger i hur man ser på skillnader mellan människor som beror på något annat än den enskildes fria val. Ska samhället kunna tvinga den som är född frisk, stark och kanske rik att bidra till att den som är sjuk, har en funktionsnedsättning och kanske fattig får bättre förutsättningar? För mig är svaret obetingat ja vilket isåfall gör att jag bör betecknas som socialliberal eller vänsterliberal.
Jag har inga problem att beteckna mig som vare sig liberal, grön liberal eller socialliberal men försöker att inte använda begreppen eftersom de kräver en längre utläggning. Att bara konstatera
att man är liberal kan nämligen uppfattas som:
1
Jag är en ideologisk präglad centerpartist med
starka rötter i landsbygdsliberalismen.
2
Jag är folkpartist
3
Jag tror på den fullständig ohämmade laissez-faire
liberalismen eller
4
Jag befinner mig långt ut på vänsterkanten (om
lyssnare är amerikan)
Jag tycker att längre ideologiska diskussioner är intressanta att föra. Lämpar sig möjligen för ett blogginlägg men sällan för daglig diskussion med väljare eller för debattartiklar och
aldrig för nyhetsmediernas 15 sekunders klipp.
Jag föredrar därför att beskriva min ideologiska hållning utifrån hur jag ställer mig till vardagens problem och utmaningar, inte med etiketter.
Skrivet av Anders W Jonsson 2011-08-03 | inga kommentarer
Kronans droghandel, KD, har valt att stänga sitt apotek i Hedesunda. De skyller på personalbrist samtidigt som man väljer att ha två apotek öppna i Sandviken inom samma kvarter. I avtalet där KD fick köpa 171 apotek överenskoms att apoteken ej fick stängas. Som jag ser det, och utvecklar i Arbetarbladet, kan det här mycket väl vara ett brott mot köpekontraktet.
Skrivet av Anders W Jonsson 2011-08-02 | 1 kommentarer
En tidning beskrev mig som ”han är inte bara bonde utan barnläkare också”. Jag vill dementera detta. Barnläkare ja, men inte bonde. Däremot boende på en bondgård och medlem i LRF (billigare prenumeration på LAND) vilket är något helt annat än att vara yrkesverksam som bonde.
Frågan om stad och land är ständigt aktuell när Centerpartiets politik diskuteras. Det beror på att framförallt Centerpartiets motståndare tycker att vi ska gå tillbaka till som det var förr. Företräda bönder och landsbygdens folk. För mig är det en historisk diskussion. Beslutet fattades på 50 talet när partiet bytte namn. Därefter har Centerpartiet varit ett parti för hela landet. Det stör Socialdemokrater oerhört att vi i Stockholms innerstad har fler röster än vad socialdemokraterna själva har. Jag har full förståelse för socialdemokraternas upprördhet. Det stör också vissa moderater och folkpartister att vi stärker våra ställningar i flera traditionella m-fp kommuner i Stockholmsområdet.
Vi är och ska vara ett parti för hela Sverige. Alla andra partier vill gärna vara Stockholmarnas parti. Däremot är det, som jag ser det, bara ett parti som står för tillväxt i hela landet. Det är därför mycket viktigt att vi aldrig låter den facklan slockna.
Det som behövs för tillväxt i hela landet är;
- Bra infrastruktur, inte minst bredband där skillnaderna är oacceptabla.
- Mycket goda villkor för företagande. På landsbygden finns inga storföretag, statliga verk och offentlig institutioner. Möjligheterna till sysselsättning är baserad på småföretagande.
- Avskaffande av offentliga monopol. När apoteksmonopolet, landstingens primärvårdsmonopol, kommunernas monopol på skola, äldreomsorg och barnomsorg försvinner öppnas möjligheter även för landsbygden.
- En garanterad lägsta nivå på service i hela landet.
- En fortsatt satsning på gröna näringar. Den förnyelsebara energin, maten och naturupplevelserna finns på landsbygden.
För mig är inte det en politik som handlar att ta ställning för Delsbo mot Stockholm utan en politik för tillväxt i hela landet.
Det finns dessutom inte mycket som skiljer Stureplanscentern från Delsbo Centerkvinnor vare sig synen på politik eller i den verksamhet som bedrivs.
Skrivet av Anders W Jonsson 2011-08-02 | inga kommentarer
Efter mitt inlägg om ”höger eller vänster” uppstod på FB genast misstanken. Fler konkreta exempel i det högra fältet än i det vänstra. Är nog trots allt ett blåbär och inte söt och god vattenmelon tänkte någon.
Måste göra blåbärsförespråkarna besvikna. I mitt arbete som barnläkare möter jag många barn, ungdomar och även föräldrar som far illa i välfärdens Sverige och där det behövs politiska beslut. Några exempel:
Jag träffade en ung kille från Kosovo. Han var svårt handikappad, en CP skada, och hade i hemlandet varit sängliggande, utan språk och gravt deprimerad. I Sverige hade han nu under två år utvecklats helt fantastiskt. Det är inte bara inom avancerad transplantationskirurgi vi är duktiga utan även inom barn och ungdomshabilitering. Nu skulle han utvisas tillbaka till Kosovo trots att Sverige skrivit på FN:s barnkonvention. Min slutsats: Ändra Utlänningslagen så att den överensstämmer med barnkonventionen.
Jag mötte i vintras en ensamstående mamma som när jag skrev ut penicillin till hennes treårige son en lördagkväll berättade att hon inte hade pengar att hämta ut medicinen.
Min slutsats: Barnfattigdom är inte värdigt ett land som Sverige. En lång rad åtgärder krävs.
Fler barn vräks men skillnaderna mellan kommunerna är stora. Gävle ligger dåligt till.
Min slutsats: Skärp kraven på kommunerna så att de lär av goda exempel som finns runt om i landet.
En mamma berättade att ett äldre syskon dött av en överdos heroin.
Min slutsats: Se till att sprutnarkomaner, oavsett var de bor i landet, får rätt till evidensbaserad vård.
Kanske rent av ett lingon?
Skrivet av Anders W Jonsson 2011-08-02 | 22 kommentarer
Goda besked är att Håkan Juholt bestämt sig för att göra ännu en flip flop. Svänger 180 grader i frågan om nedläggning av svenska ambassader. En mycket god nyhet av flera själ.
Främst för att Sverige kan behålla flera för svensk utrikespolitik mycket viktiga beskickningar. Självklart trist både för relationerna med Argentina, Vietnam, Angola och Malaysia har lidit skada. Kontrakt och personal har sagts upp. Alla med erfarenhet av en arbetsplats där beslut fattats om nedläggning vet hur verksamheten påverkas. Inte mycket vettigt blir gjort efter att beslutet fattats. Trots det bra att Juholt äntligen förstod att ett adelsmärke för socialdemokratin har varit just utrikespolitik. Sent ska syndaren vakna men bättre att han till slut vaknar än fortsätter sova.
De är också en god nyhet av ett annat själ. Att Sverigedemokraterna gärna la ner ambassader förstod jag till fullo. För ett parti vars hela idé är att utlänningar är suspekta människor är det logiskt att inte vilja ha kontakter mellan Sverige och dessa utlänningars nationer. Jag hade däremot mycket svårt att förstå socialdemokraternas grund för att sabotera möjligheterna för Sverige att bedriva utrikespolitik. Mellan skål och vägg sas från sossehåll att det mer skulle ses som ett uttryck för den enorma besvikelse som fanns i partiet över ett förlorat val och en vilja att därmed kasta så mycket grus i regeringsmaskineriet som möjligt. Kanske inte hela sanningen eftersom det inom socialdemokraterna finns ett många som är tveksamma till en ökad öppenhet. Vem minns inte socialdemokraternas tal om ”social turism” i samband med utvidgningen av EU, socialdemokratiska fackföreningsmän som skanderade ”Go Home!” mot baltiska byggnadsarbetare och motståndet mot en ökad arbetskraftsinvandring.
Att nu Juholt gör flip flop i frågan om stängning av ambassader kanske skulle kunna tolkas som en omsvängning. Bort från stängda gränser, nationalism och samarbete med Sverigedemokraterna och mot en mer Centerpartistisk ståndpunkt med Nybyggarlandet Sverige som vision. Min kanske naiva tolkning men jag är i grunden en optimist som hellre ser möjligheter än problem.
Skrivet av Anders W Jonsson 2011-08-01 | inga kommentarer
Jag tycker att fri företagsamhet är grunden för vårt välstånd. Den personliga äganderätten grundläggande för ekonomiskt utveckling. Det ska vara lätt att starta och driva företag. Trösklarna för att anställa måste sänkas. Arbetsgivaravgifterna minskas och turordningsreglerna i LAS tas bort. Skattetrycket ska ner och värnskatten avskaffas. En centerpartist på högerkanten tycker säkert många, inte minst socialdemokrater. En centerpartist med stark förankring i partiets historia säger andra. Vårt parti bildades inte för att höja skatter och försämra för entreprenörer, tvärtom. Att ändra på LAS och ta bort turordningsreglerna har partiet stått för ända sen 1979 då Karin Söder, då vice partiledare, tyckte att en lag som systematiskt missgynnar kvinnor, invandrare och ungdomar bör ändras.
Med en ökad globalisering ställs också allt tydligare krav på att ha konkurrenskraftiga villkor för företagande och entreprenörskap.
Jag vet att de flesta i vårt land har det bra men det gäller inte alla. Under mina år som barnläkare har jag mött alltför många. För den sjuke treåringen vars ensamstående mamma inte hade råd att hämta ut penicillinet, 19 åringen med svår funktionsnedsättning vars sysselsättning bestod av 14 timmar framför TV:n eller sprutnarkomanen som dog för att han inte fick den vård han hade rätt till var inte Sverige ett bra land att leva i. Det finns stora revor i den svenska välfärden. Jag har sett det på mycket nära håll.
Ett samhälles moraliska kvalitet visas genom hur det strävar efter att ta hand om sina svagaste och mest behövande. En uppenbar vänsterståndpunkt tycker någon. För mig en utgångspunkt med djupa rötter i Centerrörelsen.
Skrivet av Anders W Jonsson 2011-08-01 | inga kommentarer
Jag har av lärarförbundets ordförande Eva-Lis Siren fått frågan vad jag som partiledarkandidat tycker om lärarnas löner.
De allra flesta som jobbar inom kommun och landstingssektorn har inte följt med löneutvecklingen på den privata sidan. Det gör att lärare liksom andra grupper har för låga löner.
Det går inte längre att klara finansieringen av välfärden genom att hålla tillbaka löneutvecklingen för de anställda inom välfärdssektorn.
Lärarbristen tillsammans med de skärpta kompetenskraven för lärare kommer att öka konkurrensen om lärare mellan skolorna. Det kommer att driva på löneutvecklingen.
Duktiga lärare ska ha bra betalt. Därför är utvärderingen av lärarnas arbetsinsats viktig. Inom sjukvården används patientenkäter för att utvärdera bland annat bemötande. Den informationen är viktig för chefers beslut om kompetensutveckling och inför lönesättning. På samma sätt bör elevenkäter användas i skolan. Det handlar inte om att eleverna ska sätta lärarnas löner. Det handlar heller inte om att elever ska betygssätta lärare. Betygssättning är myndighetsutövning vilket kräver utbildning och kompetens. Det handlar om att elevernas synpunkter på ett systematiskt sätt måste användas för att förbättra skolan.
I debatten har förts fram önskemål om att staten bör ta ansvar för en höjning av lärarlönerna. Det skulle ske genom riktade statsbidrag. Jag tycker att det är helt fel väg att gå. Staten har ytterst ett ansvar för att kommunerna har god och stabil ekonomi. Lönerna sätts sen genom förhandlingar mellan arbetsgivare och fackliga företrädare. Jag vill slå vakt om den modellen. Att regering och riksdag skulle fatta beslut om vilka inom kommun och landstingssektorn som ska ha lönelyft är som jag ser det vare sig möjligt eller för den delen önskvärt.
Skrivet av Anders W Jonsson 2011-08-01 | inga kommentarer
Debatten om vem som ska bli ny partiledare är het. Det är rätt spännande att, i gott sällskap, få befinna sig i stormens öga.
Den vanligaste frågan från journalister är; Vad gör Du med de två andra om Du blir partiledare? Frågan har sin botten i den socialdemokratiska valprocessen, den som skedde i mörka rum från vilket svart rök bolmade, avslutades med de långa knivarnas natt då den nyvalde partiledaren gjorde processen mycket kort med alla som på något sätt hade misstänkts kunna vara motkandidater.
Mitt svar är att vår process inte handlar om att kasta ut två utan att välja ut en. Både Annie och Anna Karin besitter mycket värdefull kunskap och erfarenhet. Jag är fullständigt övertygad om att de kommer att finnas med i ledningen för Centerpartiet under många år. Ett svar som gör de flesta journalister rätt besvikna.
Den andra frågan är vilken ideologisk beteckning jag väljer; Socialliberal eller nyliberal? Frihetlig eller ekonhumanistisk? Höger eller vänster? För att ytterligare förtydliga huvudkandidaternas ideologiska hållning har man även gått över till bärskolan. Vattenmelon, krusbär eller blåbär är frågan.
Frågan om ideologiska beteckningar är rätt meningslös om man inte först definierar innebörden. Ställningstaganden i sakfrågor är som jag ser det ett bättre sätt att beskriva var i politiken man står än att använda värdeord vilka alla tolkar på sitt eget sätt.
Skrivet av Anders W Jonsson 2011-07-21 | 6 kommentarer
Efter några veckors funderande har jag idag offentliggjort att jag kandiderar till att bli Centerpartiets nästa partiledare.
Det har varit en omvälvande inre resa. När jag efter Mauds avgång fick frågan blev jag överraskad. Jag berättade då för media att jag var intresserad av en ledande befattning i Centerpartiet men närmast hade tänkt mig en plats i partistyrelsen.
När sen valberedningen några veckor därefter informerade mig om att jag, efter att distrikten nominerat kandidater, var en av tre som hade ett mycket starkt stöd blev det plötsligt allvar i frågeställningen. Jag och övriga fick några veckor på oss att fundera. Vi har nu alla tre tackat ja till att lanseras som valberedningens huvudkandidater.
Nu är det upp till Centerpartiets alla kommunkretsar att ta ställning till vem av oss tre som ska axla uppdraget som partiledare.
Jag kandiderar till uppdraget som partiordförande av samma anledning som jag en gång ville bli ersättare i skolstyrelsen. Jag vill kunna påverka samhället och ser politik som ett viktigt medel.
För den som vill läsa mer om vad jag brinner för i politiken, vilken roll jag ser för Centerpartiet i framtiden och hur partiet ska utvecklas hänvisar jag till Centerpartiets hemsida.
Skrivet av Anders W Jonsson 2011-07-19 | 1 kommentarer
Jag har fått reda på att jag blivit invald som ledamot i ett av World Economic Forums Global Agenda Councils. Jag kommer därmed att vara en av femton ledamöter i rådet som behandlar Health and Wellbeing.
Global Agenda Councils bildades 2008 av World Economic Forum, mer känd som stiftelsen bakom det årliga toppmötet i Davos. Global Agenda Councils består av cirka 70 råd som formats runt viktiga frågor på den globala dagordningen. Varje råd består av femton ledamöter från akademi, näringsliv och politik med särskild kunskap och engagemang i det område som rådet bildats runt. Råden möts regelbundet via internet och vid ett gemensamt rådsmöte. Under hösten kommer det stora gemensamma rådsmötet att hållas i Förenade arabemiraten. Rådsmedlemmar deltar också vid andra möten inom World Economic Forum bland annat som paneldeltagare i det årliga Davosmötet.
Rådens syfte är att inom sina respektive områden följa internationella trender, identifiera globala risker, fylla kunskapsluckor för att lyfta idéer och rekommendationer för att möta globala utmaningar.
Det ska bli riktigt spännande att under kommande år få vara del av den internationella diskussionen inom hälsopolitiken.
Under 2010-2011 fanns 11 svenskar med som ledamöter i de olika råden. Ingen av dessa hade bakgrund i politiken.
