Skrivet av Anders W Jonsson 2011-09-07 | inga kommentarer
På dagens DN-debatt slår SNS fast att det, utifrån deras befintliga studier, inte går att hitta några vetenskapliga belägg för att de högt ställda förhoppningarna om att ökad konkurrens skulle leda till förbättringar av välfärden verkligen har infriats. De påstår att de senaste 20 årens upphandlingar av välfärdstjänster inte har minskat priserna och ökat konkurrensen.
Det stämmer förstås inte med den bild vi som följer sektorns utveckling har. Upphandlingar har förstås ofta den motsatta kritiken att de pressat priserna så pass mycket att kvalité kan utmanas. Det var av precis dessa skäl som vi i Alliansen införde vårdvalsreformen som inte är en priskonkurrens utan en kvalitetskonkurrens. Detta perspektiv har författarna av rapporten helt missat. Att sjukvården har blivit bättre med mångfald visar både SKI (Svensk kvalitetsindex) och nationella patientenkäten. Med mångfalden har följt bättre tillgänglighet, bättre bemötande och fler fast anställda doktorer i primärvården. Hela 223 nya vårdcentraler har etablerats med alliansens politik.
Avslutningsvis hävdar forskarna i rapporten och i sin artikel på DN-debatt att det inte finns några vetenskapliga belägg för att de högt ställda förhoppningarna om att ökad konkurrens skulle leda till förbättringar av välfärden. Detsamma stämmer förstås även för den motsatsen uppfattningen eftersom det saknas forskning och då borde forskare med vetenskap i sikte inte påstå motsatsen på DN-debatt. Det är inte seriös forskning att komma med svepande antagande på Sveriges största debattsida
Skrivet av Anders W Jonsson 2011-09-06 | 2 kommentarer
Den andra dagen av resan i Förintelsens spår har varit tung. Besök i Lublin där flera av besluten fattades och därefter Majdanek.
Från dagen minns jag särskilt:
När bataljonschefen frågade om det fanns någon av de 500 soldaterna som inte ville delta i arkebuseringen av 800 judar var det bara tre som steg fram. De drabbades inte av några bestraffningar.
När befälet fick order om att organisera utrotandet av judarna i östra Polen var hans enda fråga, var kan min familj bo under tiden mitt uppdrag pågår.
Beskrivningen av hur barn avrättades och hur famljer agerade inför döden blev oerhört starka.
Sakta börjar insikten komma, att det inte handlar om ondskefulla tyskar som dödade judar utan vad som gör att familjefäder kan bli lydiga verktyg i ett folkmord. Förintelsen var inte första och dessvärre inte heller sista gången. Om vi inte förstår vad som ledde fram till en av mänsklighetens största katastrofer kan vi inte förhindra att de återupprepas.
Skrivet av Anders W Jonsson 2011-09-04 | 2 kommentarer
Första dagen av resan i förintelsens spår är till ända. Den visar sig vara något mycket mer än vad jag trott. Framför mig såg jag en studieresa för att besöka förintelseläger men det här är något helt annat.
Sakta börjar jag förstå att folkmord är något mycket mer än att många människor mördas på ett bestialiskt sätt. Det handlar om att ett helt folk utplånas.
Besöket vid judiska kyrkogården med 150 000 gravstenar. Allt nu i naturens våld. Var finns de som skulle sköta gravarna frågas. Min tanke är att de är döda. Svaret blir att de har aldrig blivit födda. Europa hade 11 miljoner judar när förintelsen inleddes. 6 miljoner dödades. Då måste 5 miljoner finnas kvar? Så är det inte för 90% av alla barn och ungdomar dog. Ett helt folk gick under.
Under Warzawa ghettots första år var dödligheten bland barn oförändrad. Varför? Föräldrar gjorde allt för att barnen skulle överleva. Svalt själva, gav allt till barnen. När så allt var slut dog barnen.
Ljuset under dagen har varit berättelsen om barnläkaren Janusz Korczak. Hur han byggde upp ett barnhem på demokratiska principer men slutligen fick gå med sina barnhemsbarn till tåget mot förintelsen. Läs hans historia. Jag ska köpa hans bok ”hur man älskar ett barn”.
Sakta börjar jag förstå att förintelsen var något mer än ondskefulla tyskar som mördade judar. Det är något som har stark bäring på vår tid.
Den snabba studieresan till ett koncentrationsläger kommer att bli något mycket mer och betydligt jobbigare. Riksdagskollegorna Staffan Danielsson och Ola Johansson skriver också om vår gemensamma resa.
Skrivet av Anders W Jonsson 2011-08-31 | 6 kommentarer
Efter att ha fått beskedet av valberedningen att jag har nominerats till förste vice ordförande för Centerpartiet känner jag både glädje och förväntan. Till att börja med en glädje över att ha få varit en del av den historiska, öppna process under vilken vi tre kandidater har mött medlemmar runt om i hela Sverige och fått samtala och resonera kring vårt partis framtid. Jag känner också en glädje över att min tydliga fokusering på att Centerpartiet ska bredda politiken, framförallt mot det sociala området, alldeles tydligt delas av en bred majoritet av våra medlemmar. Det ger mig och Centerpartiets framtida ledning ett tydligt mandat att på allvar satsa på att bli det parti i svensk politik som förknippas med socialt patos och välfärdsfrågor.
Jag känner samtidigt en enorm förväntan inför möjligheten att få vara en av de ledande företrädarna för vårt parti. Att få vara med och leda Centerpartiet in i framtiden och omvandla vårt hundraåriga ideologiska arv till politik för vardagens problem skulle vara en stor ära men är samtidigt ett uppdrag som förpliktigar. Mitt tydliga besked till alla de medlemmar som nu visat mig sitt förtroende är att jag från dag ett kommer att arbeta för att, i nära samarbete med den övriga ledningen, göra verklighet av mitt löfte om att Centerpartiet ska bli en tydligare och kraftfullare röst i svensk politik.
Jag vill rikta ett stort grattis till Annie som, genom denna öppna process, nu har fått ett unikt starkt mandat att som partiordförande leda Centerpartiet in i framtiden. Jag ser fram emot att få vara förste vice partiledare i Centerpartiet under Annie Lööfs ledning.
Anders W Jonsson
Skrivet av Anders W Jonsson 2011-08-31 | inga kommentarer
Under hela den intensiva partiledarkampanjen har jag fått frågor från journalister om vilka lik som döljer sig i min garderob. Jag har sanningsenligt svarat att där döljer sig möjligen någon P bot.
Det var sant fram till igår kväll när polisen tyckte det inte var lämpligt att köra 60 på en väg där det var 50km/h.
2000 kronor kostade det och till det facila priset har även nu jag fått ett lik som dock inte har hunnit in i garderoben. Polisen tröstade mig med att jag nu begått ett brott som 99% av svenska folket har begått. Politiker är inte bättre än folk är mest.
Skrivet av Anders W Jonsson 2011-08-25 | inga kommentarer
På snabb morgonpromenad med mycket stor resväska träffade jag på Drottninggatan Anders Ljunggren. En av Olof Johanssons närmaste män, stationerad på Finansdepartementet under krisåren i mitten på 90 talet som sambandsperson mellan regeringen och Centerpartiet.
Alltid spännande att få ta del av hans erfarenheter. Få känner som honom svensk inrikespolitik under den senare tredjedelen av 1900 talet. Dessutom analytisk som få.
Vi diskuterade den mycket tuffa sanering av svensk ekonomi som Centerpartiet och Socialdemokraterna gjorde. Drev igenom självständig riksbank och den tuffa svenska budgetlagen. Två partier som då tog stort ansvar för Sveriges ekonomi medan moderater och folkpartister inte satt utan låg på åskådarläktaren.
Idag är det fortfarande Centerpartiet men nu tillsammans med övriga Allianspartier som tar ansvar för Sveriges ekonomi med socialdemokraterna under Håkan Juholts ledning ägnar sig åt hejdlös överbudspolitik. Sannolikt på grund av att alla medarbetare med någon som helst nationalekonomisk skolning befinner sig mycket långt från hans närhet.
Svåra ekonomiska tider, då som nu. Centerpartiet tar ansvar då som nu även om sällskapet varierar.
Med svett i pannan missar jag nästan tåget till Västerås men det var samtalet med Ljunggren värt.
Skrivet av Anders W Jonsson 2011-08-24 | 3 kommentarer
På turné runt om i Centersverige. Nu i Malmö och peppar inför den tredje av fyra utfrågningar.
Får ständigt frågor om jag är en högercenterpartist eller en vänstercenterpartist. Har ingen begripit att jag är en extremcenterpartist!
Skrivet av Anders W Jonsson 2011-08-22 | 3 kommentarer
Veckans intensiva utfrågande av oss tre partiledarkandidater ger tid att tänka även på annat. Som till exempel vilka riksdagsmotioner som ska läggas.
Jag kommer att motionera om ett avskaffande av riksdagsledamöternas fallskärmar. Reglerna i riksdagen gör att att den som vid 50 års ålder, eller äldre, slutar efter att ha suttit i riksdagen i 12 år kan räkna med en fallskärm på 6 miljoner kronor eller en månatlig utbetalaning på 36 000 kronor. Inget mer lönearbete krävs. Eventuell inkomst leder till avräkning från riksdagspensionen. Något flera fd ledamöter kringgår genom att bilda ett bolag dit inkomsterna går.
Systemet lär vara unikt för Sverige och finns ex vis inte i andra nordiska länder.
Arbetslinjen ska gälla även för riksdagsledamöter tycker jag. Efter ett antal år i riksdagen borde det vara lättare för en riksdagsledamot att få ett nytt arbete än det är för många andra som lever under de villkor som ges i a kassa.
Jag tycker att det kan vara rimligt att en ersättning utgår under en övergångsperiod på ex vis ett år men att det därefter är de villkor som finns för alla andra som gäller.
Ett argument för de generösa pensionerna är att riksdagsledamöter annars skulle klamra sig fast till 65 års ålder. Den risken minskar om personvalsinslaget förstärks så att det blir möjligt för väljare att rösta bort ledamöter som inte har gjort ett tillräckligt bra jobb.
Om detta ska jag motionera.
Skrivet av Anders W Jonsson 2011-08-22 | inga kommentarer
Jag har sovit dåligt. Det beror inte på problem att varva ner efter en suverän partiledarutfrågning i Göteborg utan på utvecklingen i Libyen. Ensam på ett hotellrum har det varit lite för lockande att följa utvecklingen.
Förhoppningsvis ser vi nu början till slutet på månader av strider där människor i Libyen krävt att bli behandlade som medborgare och inte som undersåtar. Att få sina mänskliga rättigheter respekterade. Och att själva få vara med att påverka samhället de lever i. Det är ett uttryck för människans längtan efter frihet.
För Khadaffis söner väntar nu förhoppningsvis ICC i Haag och inte att bli sumariskt avrättade. Att världssamfundet överlämnat brotten mot det Libyska folket visar att ingen ledare som begår övergrepp mot sin befolkning går säker.
Händelserna i Libyen är ett exempel på hur svensk utrikes och försvarspolitik ska bedrivas. Jag hoppas att den socialdemokratiska partiledningen noga analyserar utvecklingen så att Juholt inte begår fler misstag utan återgår till den stolta tradition som partiet har.
Det internationella samfundet, och Sverige, kan nu förhoppningsvis ägna mer energi åt de övergrepp som den syriska statsledningen begår mot sitt folk. Här krävs mycket mer av handfast agerande både från Arabförbundets, FN:s och EU:s sida.
Skrivet av Anders W Jonsson 2011-08-18 | inga kommentarer
Att den svenska regeringen nu tvingas ta bort taket på hur stor den svenska vargpopulationen ska tillåtas vara och dessutom säga nej till licensjakt under 2012 är effekten av de orimligt hårda krav som ställts på Sverige från EU-kommissionens sida. Det är mycket olyckligt att kommissionen nu stoppar regeringens väl genomarbetade rovdjurspolitik.
Vår ambition har alltid varit att behålla makten över vargfrågan på den plats där kunskapen och kontrollen över vargen finns, nämligen i Sverige. EU-kommissionen har hela tiden varit av en annan åsikt och gång på gång hotat med att dra Sverige inför domstol om inte deras direktiv följs. Det beslut som regeringen nu tvingats till är trots allt det bästa möjliga som gick att fatta utifrån de förutsättningar som kommissionen har satt upp. Min förhoppning är att EU-kommissionen snarast ska se att den förda svenska rovdjurspolitiken är den rätta, inte minst för den genetiska utvecklingen av den svenska vargstammen, och att det beslut som har fattats idag ska leda till att licensjakten på varg kan återupptas efter 2012.
