Jag har egentligen under hela mitt liv sökt vägar att nå fram till min pappa. Det kanske gäller för de allra flesta och det får mig i så fall att känna lite större ro i det hela. Vi har aldrig riktigt stått varann nära, i alla fall inte på ett emotionellt plan. Nyligen blev det däremot så att vi, för första gången på 26 år, skulle utföra ett jobb ihop – sida vid sida. Vi skulle jobba med garagerenovering av mammas och pappas garage i Stockholm.
Jag var där betydligt tidigare än vi bestämt och väntade i bilen för att inte verka för exalterad. När pappa tittade ut från fönstret och fick syn på mig gick jag ur bilen som om jag nyss kommit fram. ”Stockholms bästa garagerenovering idag då. Eller hur?” sa han på sitt vanliga, ganska stränga sätt när jag kom upp till dörren. Jag nickade och upprepade det han sa:
- Bästa garagerenoveringen i Stockholm, ja. Det är väl det som vi siktar på, eller hur?
Ett fattigt försök att låta lika bekväm som farsan. Det gick inte hem, det kunde jag se i ögonen.
Oavsett så skulle vi dra igång denna bästa garagerenovering i Stockholm klockan 07:15 och inte en minut senare. Tiden hade bestämts helt och hållet av min far och jag fick, precis som vanligt, dansa efter dennes pipa. Vi klev in i deras garage som nog tillhör ett av Stockholms största och gjorde oss redo för att påbörja garagerenoveringen.
Pappa hade en stor rulle under armen och rullade ut den på det hans snickarbord som stod i garagets östra hörn. Det var såhär vår garagerenovering, Stockholms bästa, skulle se ut – i alla fall utifrån den dröm han hade.
Först och främst så skulle vi fixa med golvet. Det var ett av de både viktigaste och jobbigaste stegen i vår garagerenovering i Stockholm, menade han. Därför skulle vi se till att få gjort arbetet omedelbart. Jag kände att jag blev lite nervös. Inte fan hade jag sysslat med garagerenovering i Stockholm förut. Och dessutom hade jag ingen aning om hur man renoverade något golv överhuvudtaget. Jag hoppades och trodde att pappa skulle ta ledarpinnen när det gällde där, och det skulle han också göra – som tur var.
Jag tittade vidare på det utvikta pergamentet som pappa höll hårt i med båda händerna. Där syntes siffror på alla hörn och en stor ritning av garaget utgjorde merparten av pappret. ”Stockholms bästa garagerenovering”, jo tjena. Detta skulle bli svårare än jag först trott.
Det är ju själva fan att jag inte sov bättre den natten.